Grattis Elias på 1-årsdagen!
måndag 13 augusti 2007
fredag 13 juli 2007
Elias & Fixa
I dag blir Elias 11 månader! Undrar hur det gick till? Tittade på några gamla kläder häromdagen som han hade på sig när vi åkte hem från BB. Oj, vad fort man glömmer! Kan inte förstå att han har varit så liten. Nu är det bara en månad kvar till den stora dagen. Ett år med Elias har snart gått.
Fixa blir hela 12 veckor idag. Hon är en riktigt mysig tjej full av upptåg! Det senaste är att hon ska sitta på soffans ryggstöd och vingla. Då kan man ju se ut ju! Hon passar på när jag sitter med Elias för då vet hon att jag inte kan ta henne... man får inte vara dum... Tack och lov så badar hon inte längre i vattenskålen inne, nu gör hon bara det ute. Hon är enormt duktig på att komma när man ropar. Hon kan tom vara upptagen i lek men kommer ändå med en gång! Hon vet också att man väntar på varsågod innan man äter sin mat eller går ut genom dörren! Sover gör hon också riktigt bra fortfarande. Är man trött så är man och då sover man, oavsett vad som sker omkring.
Nu finns några fler bilder i galleriet. Ska fylla på mer efter hand men just nu tar anmälningarna till vår agilitytävling mycket tid.
Ha det gott!
Fixa blir hela 12 veckor idag. Hon är en riktigt mysig tjej full av upptåg! Det senaste är att hon ska sitta på soffans ryggstöd och vingla. Då kan man ju se ut ju! Hon passar på när jag sitter med Elias för då vet hon att jag inte kan ta henne... man får inte vara dum... Tack och lov så badar hon inte längre i vattenskålen inne, nu gör hon bara det ute. Hon är enormt duktig på att komma när man ropar. Hon kan tom vara upptagen i lek men kommer ändå med en gång! Hon vet också att man väntar på varsågod innan man äter sin mat eller går ut genom dörren! Sover gör hon också riktigt bra fortfarande. Är man trött så är man och då sover man, oavsett vad som sker omkring.
Nu finns några fler bilder i galleriet. Ska fylla på mer efter hand men just nu tar anmälningarna till vår agilitytävling mycket tid.
Ha det gott!
tisdag 10 juli 2007
Kanonsabotören
Helgens agilitytävling blev en mycket blöt tillställning. Trots regn och lervälling på planerna så hade vi en lyckad helg. Fixa har varit med båda dagarna och hon sköter sig så bra så!
Lördag, Agilityklass 1:
Matti & Hilda gjorde en god insats och klarade referenstiden med över 7 sekunder. Tyvärr samlade de på sig 10 fel och hamnade därmed på plats 33 av 59 startande hundar. Den ena femman fick de på balansens nedfart och den andra då Hilda rev sista hindret.
Milla & jag gjorde tävlingsdebut på annan plats än hemma! En del av er vet ju att Milla inte velat hoppa några hinder på sista tiden så vi har inte kunnat öva så mycket inför den här tävlingen. Sista veckan inför tävlingen har vi dock tränat lite och det har känts bra. I alla fall så kändes det riktigt bra på banan och jag var bara så glad för att hon ville hoppa! (Vi tror att löpet har spökat). Vi fick ett stopp vid slalomingången och sedan ett när Milla hade bråttom till nästa hinder och missade sista porten. Däcket sprang hon förbi och sedan hann jag inte riktigt med och gjorde ett mycket dåligt bakombyte när Milla var uppe på balansbommen vilket i sin tur gjorde att Milla slog ner på farten. Vi kom i alla fall i mål! Vi hamnade på 26:e plats av 41 startande, vi kom alltså sist av de som tog sig i mål. Vi hade med oss 15 hinderfel och 13,68 i tidsfel.
Lördag, Hoppklass 1:
Zannis enda start denna helg. Hon gjorde det bra men det syntes tyvärr att hon är besvärad av sina öron. Hon stannade av efter nästan varenda hinder och skakade på dumboöronen. I mål kom hon i alla fall utan några hinderfel men med 2,72 tidsfel. Placeringen blev 9/59 starter.
Helgens agilitytävling blev en mycket blöt tillställning. Trots regn och lervälling på planerna så hade vi en lyckad helg. Fixa har varit med båda dagarna och hon sköter sig så bra så!
Lördag, Agilityklass 1:
Matti & Hilda gjorde en god insats och klarade referenstiden med över 7 sekunder. Tyvärr samlade de på sig 10 fel och hamnade därmed på plats 33 av 59 startande hundar. Den ena femman fick de på balansens nedfart och den andra då Hilda rev sista hindret.
Milla & jag gjorde tävlingsdebut på annan plats än hemma! En del av er vet ju att Milla inte velat hoppa några hinder på sista tiden så vi har inte kunnat öva så mycket inför den här tävlingen. Sista veckan inför tävlingen har vi dock tränat lite och det har känts bra. I alla fall så kändes det riktigt bra på banan och jag var bara så glad för att hon ville hoppa! (Vi tror att löpet har spökat). Vi fick ett stopp vid slalomingången och sedan ett när Milla hade bråttom till nästa hinder och missade sista porten. Däcket sprang hon förbi och sedan hann jag inte riktigt med och gjorde ett mycket dåligt bakombyte när Milla var uppe på balansbommen vilket i sin tur gjorde att Milla slog ner på farten. Vi kom i alla fall i mål! Vi hamnade på 26:e plats av 41 startande, vi kom alltså sist av de som tog sig i mål. Vi hade med oss 15 hinderfel och 13,68 i tidsfel.
Lördag, Hoppklass 1:
Zannis enda start denna helg. Hon gjorde det bra men det syntes tyvärr att hon är besvärad av sina öron. Hon stannade av efter nästan varenda hinder och skakade på dumboöronen. I mål kom hon i alla fall utan några hinderfel men med 2,72 tidsfel. Placeringen blev 9/59 starter.
Äntligen satt den! En ganska nervös matte tittade på när Hilda till slut tog sin sista pinne i hoppettan. Det var ett väl genomfört lopp förutom på näst sista hindret där ett missförstånd höll på att resultera i en disk. I stället reddes situationen ut och Hilda blev 6:a av 59 startande och blev uppflyttad till hoppklass II!
Söndag, Hoppklass 2:
Debuten i 2:an. Hilda missförstod starten och drog på tunneln efter första hoppet i stället för slalomen. Pga det blev det en ganska seg start och ett slött slalom. Sedan kom hon igång och gjorde ett mycket fint lopp. Tyvärr fick hon en rivning. Hilda blev i alla fall 10:a av 37 startande med 5 hinderfel och 6,97 tidsfel. En helt ok debut i 2:an tycker jag.
Söndag, Agilityklass 1:
Hilda gillar ju lite svängiga banor och dagens agilitybana var allt annat än just svängiga... Hilda startade slött och gick över balansbommen som stod som hinder nummer tre. Hon kom igång i mitten av banan och kom i mål nollad på hinder och med "bara" 7,74 i tidsfel efter den enormt slöa starten. 18/47 startande.
Milla var mer laddad i dagens lopp än i går. Vi missade ingången i slalom även idag och hade visst lika bråttom att lämna slalom som i går... Hon sprang utanför däcket igen och missade ännu ett hopphinder och vi blev diskade. Gungan drog hon inte lika fint på som vanligt men hoppade ändå rätt ut innan den slog ner! Så gör hon aldrig i vanliga fall. Slutet av banan gick fint utan några mer missöden. Trots disk så är jag nog mer nöjd med dagens bana än i går. Idag visade hon mig att det är ju ganska lattjo lajbans det där med agility...
Bästa Hildan passade på att fylla 6 år i går! Grattis!!!
Lite annat som jag glömt skriva om...
Vi har haft KM i agility. Hilda blev 4:a efter disk i ena loppet och Zanni stod tvåa efter Kjell & Keila igen.
Sennenhundklubben har redovisat resultatet för "Årets arbetande hund 2006". Hilda föll ner en placering från förra året till en 6:e plats. Zanni avancerade från 12:e plats till en 3:e plats!!
Sidan är lite uppdaterad med nya meriter och så. Nu är även äntligen galleriet uppdaterat med lite bilder från helgen!
Ha det gott!
fredag 6 juli 2007
Trögt
Japp, det är långt mellan inläggen. Jag vet. Just nu håller jag på att hitta ett bra upplägg för alla bilder jag tar. Det är ju tråkigt att bara hålla dem för mig själv... Jag vet att en del väntar på bilder och jag lovar att de kommer ut på sidan. Någon dag när jag har tid...
Här är i alla fall en bild på Elias som försöker lära sig att äta själv med sked! Inte det lättaste kan jag lova. Det krävs massor av koncentration.
Annars är allt som det ska och i morgon åker vi till Åtvidaberg och tävlar agility! Det ser jag fram emot! Återkommer med eventuella resultat efter helgen.
Tjingeling
Här är i alla fall en bild på Elias som försöker lära sig att äta själv med sked! Inte det lättaste kan jag lova. Det krävs massor av koncentration.
Annars är allt som det ska och i morgon åker vi till Åtvidaberg och tävlar agility! Det ser jag fram emot! Återkommer med eventuella resultat efter helgen.
Tjingeling
måndag 25 juni 2007
Hundfångare?
I går blev Matti uppringd av en kompis som sett en liten hund utanför sitt jobb hela dagen. Hunden var av chihuahua-typ. Kompisen är ingen hundmänniska men tyckte så klart inte att den kunde sitta där och att vi kunde ta hand om saken.
Sagt och gjort. Vi åkte dit och då kom det en tjej som också visste om hunden och det stannade även en man som påstod att hunden hade varit synlig tidigare för flera dagar sedan! Alltså var det ingen hund som bara var borta över dagen.
Tjejen hjälpte oss att lokalisera jycken. Den befann sig invid ett högt stängsel i nästan lika högt gräs (läs nässlor...). Matti gick längs staketet och lyckades få syn på den. Den kunde inte röra sig så fort i det höga gräset men hittade snart den nedtrampade stigen som Matti gjort. Där fick den lite fart och ville fly undan sina räddare. Matti jagade efter och jag mötte upp från andra hållet. När den fick syn på mig så tvärstannade den och Matti kastade sig i värsta krokodiljägarstil över den lilla hunden. Fast!
Vi hade med oss ett strypkoppel som vi fick över huvudet på den och Matti kunde släppa den lilla bitska, rädda filuren. Vi satte den i bilen och där blev den sittande helt apatisk och rörde sig inte ur fläcken.
Jag ringde polisen som inte hade någon rapport om saknad hund, bara en gammal anmälan från den 14 juni. Polisen verkade inte altför angelägen att lösa mysteriet med den lilla rymmaren men jag stod på mig och tyckte att det kanske kunde vara den ändå. Han skulle kolla saken och det visade sig vara rätt kön, färg och storlek! Han ringde upp ägarna och kopplade ihop våra samtal. Ägarna bodde bara några minuter bort så vi åkte dit och hela familjen mötte upp utanför bostaden.
Viss förvirring verkade råda och de verkade väl inte helt klara över att vi faktiskt hade hunden med oss! Det var tydligen många som sett hunden under de 11 dagar han varit på rymmen men de verkade ha gett upp hoppet om att få hem den lille rackaren igen.
Jag måste erkänna att jag blev lite besviken över slutet i den historien. Jag hade sett framför mig hur den lilla apatiska vovven skulle skina upp när han nu äntligen skulle återförenas med sin familj igen. Tyvärr visade det sig att hunden var en omplacering och hämtades just för 11 dagar sedan... När den nya familjen kom hem med honom och öppnade bildörren så smet han och resten vet ni ju nu. Alltså blev inte jycken ett dugg lyckligare över att träffa sin familj igen, eftersom han kände dem lika lite som han kände mig...
Ja, ja, nu har han åtminstone tak över huvudet, vatten i skålen, mat i magen och förhoppningsvis en familj som han på sikt kommer att älska och vara trygg i.
Ha det gott!
Sagt och gjort. Vi åkte dit och då kom det en tjej som också visste om hunden och det stannade även en man som påstod att hunden hade varit synlig tidigare för flera dagar sedan! Alltså var det ingen hund som bara var borta över dagen.
Tjejen hjälpte oss att lokalisera jycken. Den befann sig invid ett högt stängsel i nästan lika högt gräs (läs nässlor...). Matti gick längs staketet och lyckades få syn på den. Den kunde inte röra sig så fort i det höga gräset men hittade snart den nedtrampade stigen som Matti gjort. Där fick den lite fart och ville fly undan sina räddare. Matti jagade efter och jag mötte upp från andra hållet. När den fick syn på mig så tvärstannade den och Matti kastade sig i värsta krokodiljägarstil över den lilla hunden. Fast!
Vi hade med oss ett strypkoppel som vi fick över huvudet på den och Matti kunde släppa den lilla bitska, rädda filuren. Vi satte den i bilen och där blev den sittande helt apatisk och rörde sig inte ur fläcken.
Jag ringde polisen som inte hade någon rapport om saknad hund, bara en gammal anmälan från den 14 juni. Polisen verkade inte altför angelägen att lösa mysteriet med den lilla rymmaren men jag stod på mig och tyckte att det kanske kunde vara den ändå. Han skulle kolla saken och det visade sig vara rätt kön, färg och storlek! Han ringde upp ägarna och kopplade ihop våra samtal. Ägarna bodde bara några minuter bort så vi åkte dit och hela familjen mötte upp utanför bostaden.
Viss förvirring verkade råda och de verkade väl inte helt klara över att vi faktiskt hade hunden med oss! Det var tydligen många som sett hunden under de 11 dagar han varit på rymmen men de verkade ha gett upp hoppet om att få hem den lille rackaren igen.
Jag måste erkänna att jag blev lite besviken över slutet i den historien. Jag hade sett framför mig hur den lilla apatiska vovven skulle skina upp när han nu äntligen skulle återförenas med sin familj igen. Tyvärr visade det sig att hunden var en omplacering och hämtades just för 11 dagar sedan... När den nya familjen kom hem med honom och öppnade bildörren så smet han och resten vet ni ju nu. Alltså blev inte jycken ett dugg lyckligare över att träffa sin familj igen, eftersom han kände dem lika lite som han kände mig...
Ja, ja, nu har han åtminstone tak över huvudet, vatten i skålen, mat i magen och förhoppningsvis en familj som han på sikt kommer att älska och vara trygg i.
Ha det gott!
tisdag 19 juni 2007
Fixa!
Sidan är som ni säkert redan märkt något uppdaterad. Ja det var på tiden...
Guldgruvans Fixa har stormat in i familjen! En liten BC-tös med mottot fullt ös medvetslös... Bokstavligen talat. Hon röjer i fullt ös och sedan slocknar hon och verkar vara inget mindre än just medvetslös.
Vi hämtade henne i söndags och vi träffade mamma Wita och tre av kullsyskonen. De var lika trevliga hela högen! Både Matti och jag imponerades av de fem vuxna hundarna i familjen som alla var trevliga, sociala och samlade. Inga tokiga BC där inte!
Den här lilla tösen liknar inget vi haft förut. Där kompostgaller tidigare stoppat många hundar i vårt hem rör sig lilla Fixa obehindrat. Om ett galler står i vägen där hon ska gå så river man väl bara ner det, eller? Om maten står på bänken så kan man väl hoppa upp på något annat först och sedan vidare upp till maten, eller? Man kan ju i alla fall försöka tycker Fixa...
Hon sover gott om natten och vaknar endast en gång. Då säger hon till att hon vill ut. Sedan sover vi till morgonen. Skönt!
Det skall i alla fall bli otroligt roligt att följa lilla damens uppväxt!
Nu har Elias vaknat och vill ha sin mamma. Han har gått och blivit sjuk. 39 graders feber. Ni vet väl hur det är när en kille är riktigt förkyld...
Ha det gott!
Guldgruvans Fixa har stormat in i familjen! En liten BC-tös med mottot fullt ös medvetslös... Bokstavligen talat. Hon röjer i fullt ös och sedan slocknar hon och verkar vara inget mindre än just medvetslös.
Vi hämtade henne i söndags och vi träffade mamma Wita och tre av kullsyskonen. De var lika trevliga hela högen! Både Matti och jag imponerades av de fem vuxna hundarna i familjen som alla var trevliga, sociala och samlade. Inga tokiga BC där inte!
Den här lilla tösen liknar inget vi haft förut. Där kompostgaller tidigare stoppat många hundar i vårt hem rör sig lilla Fixa obehindrat. Om ett galler står i vägen där hon ska gå så river man väl bara ner det, eller? Om maten står på bänken så kan man väl hoppa upp på något annat först och sedan vidare upp till maten, eller? Man kan ju i alla fall försöka tycker Fixa...
Hon sover gott om natten och vaknar endast en gång. Då säger hon till att hon vill ut. Sedan sover vi till morgonen. Skönt!
Det skall i alla fall bli otroligt roligt att följa lilla damens uppväxt!
Nu har Elias vaknat och vill ha sin mamma. Han har gått och blivit sjuk. 39 graders feber. Ni vet väl hur det är när en kille är riktigt förkyld...
Ha det gott!
torsdag 7 juni 2007
Ny blogg!
Japp, ny blogg... Har inte varit riktigt nöjd med den andra. Det jag gillar med denna är att det finns lite fler valmöjligheter men att den ändå är enkel. Jag hoppas att jag ska komma igång och skriva lite mer i den här...
Sidan ligger just nu nere. Den kommer tillbaka, jag lovar. Troligtvis kommer den att bli ytterligare enklare och mest bara vara en presentation av hundarna och oss. Den kommer inte att uppdateras speciellt mycket. Huvudvikten kommer att ligga på den här bloggen samt så vill jag komma igång och lägga ut några av alla de tusentals foton jag tar...
Annars är det full rulle här hemma, minst sagt... Elias är ett litet yrväder, snart 10 månader, och lika pigg och glad som alltid. Zanni har löpt och är som vanligt lite deprimerad och trött efter det. Hilda är som en valp och har nog aldrig varit så på G som hon är nu! Milla har också löpt och är inte helt sitt vanliga jag, vi hoppas att hon snart är tillbaka. Zanni och Milla har alltså lite semester just nu!
Hilda är som sagt nästan oförskämt fräsch just nu. Sedan vi tog bort livmodern på henne tidigare i år så är hon som en helt ny hund! Hon är otroligt tänd på agilityn och det är en fröjd att se henne på banan! I Tranås plockade hon ytterligare en pinne i hopp. Hon blev 2:a av 48 startande med nästan 5 sekunder tillgodo på referenstiden! På hemmatävlingen gjorde hon flera fina lopp med oturliga rivningar och en förarglig disk. I hopp var hon snubblande nära att ta den sista pinnen men rev tyvärr ett hopphinder. 2:a blev hon iallafall med loppets andra bästa tid! 7 sekunder under referenstid!
Ganska komiskt är det att den nya fräscha Hilda, som för övrigt väger ca 5 kg mindre än för några år sedan och som är i otroligt god form, inte längre platsar på utställning. Nåja, nu överdriver jag kanske lite.. Men, den gamla tjocka Hilda var en ganska klar CK-hund. Ibland kunde hon få nedslag på sina rörelser (eftersom hon var så tung). Dock fick hon ingen krititk för sin vikt utan bara beröm för sin "rastypiska knubbighet"... Nu när hon är, i min ögon, i rätt hull och mår så bra som hon gör så är hon för smal för utställningsvärlden! Hur vridet är inte det! Vi var i Karlskoga i helgen och hon åkte på en 2:a. Nu var det iofs inte bara pga hennes hull utan nu var det för att hon var helt urfälld. Det slog mig dock när jag stod och tittade i ringarna hur väldigt många hundar drar runt på alldeles för många kilo! Trist tycker jag och säkert hundarna med.
Nästa vecka händer det grejjor här! Välkommen åter!
/Malin
Sidan ligger just nu nere. Den kommer tillbaka, jag lovar. Troligtvis kommer den att bli ytterligare enklare och mest bara vara en presentation av hundarna och oss. Den kommer inte att uppdateras speciellt mycket. Huvudvikten kommer att ligga på den här bloggen samt så vill jag komma igång och lägga ut några av alla de tusentals foton jag tar...
Annars är det full rulle här hemma, minst sagt... Elias är ett litet yrväder, snart 10 månader, och lika pigg och glad som alltid. Zanni har löpt och är som vanligt lite deprimerad och trött efter det. Hilda är som en valp och har nog aldrig varit så på G som hon är nu! Milla har också löpt och är inte helt sitt vanliga jag, vi hoppas att hon snart är tillbaka. Zanni och Milla har alltså lite semester just nu!
Hilda är som sagt nästan oförskämt fräsch just nu. Sedan vi tog bort livmodern på henne tidigare i år så är hon som en helt ny hund! Hon är otroligt tänd på agilityn och det är en fröjd att se henne på banan! I Tranås plockade hon ytterligare en pinne i hopp. Hon blev 2:a av 48 startande med nästan 5 sekunder tillgodo på referenstiden! På hemmatävlingen gjorde hon flera fina lopp med oturliga rivningar och en förarglig disk. I hopp var hon snubblande nära att ta den sista pinnen men rev tyvärr ett hopphinder. 2:a blev hon iallafall med loppets andra bästa tid! 7 sekunder under referenstid!
Ganska komiskt är det att den nya fräscha Hilda, som för övrigt väger ca 5 kg mindre än för några år sedan och som är i otroligt god form, inte längre platsar på utställning. Nåja, nu överdriver jag kanske lite.. Men, den gamla tjocka Hilda var en ganska klar CK-hund. Ibland kunde hon få nedslag på sina rörelser (eftersom hon var så tung). Dock fick hon ingen krititk för sin vikt utan bara beröm för sin "rastypiska knubbighet"... Nu när hon är, i min ögon, i rätt hull och mår så bra som hon gör så är hon för smal för utställningsvärlden! Hur vridet är inte det! Vi var i Karlskoga i helgen och hon åkte på en 2:a. Nu var det iofs inte bara pga hennes hull utan nu var det för att hon var helt urfälld. Det slog mig dock när jag stod och tittade i ringarna hur väldigt många hundar drar runt på alldeles för många kilo! Trist tycker jag och säkert hundarna med.
Nästa vecka händer det grejjor här! Välkommen åter!
/Malin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)