Hundfångare?

I går blev Matti uppringd av en kompis som sett en liten hund utanför sitt jobb hela dagen. Hunden var av chihuahua-typ. Kompisen är ingen hundmänniska men tyckte så klart inte att den kunde sitta där och att vi kunde ta hand om saken.

Sagt och gjort. Vi åkte dit och då kom det en tjej som också visste om hunden och det stannade även en man som påstod att hunden hade varit synlig tidigare för flera dagar sedan! Alltså var det ingen hund som bara var borta över dagen.

Tjejen hjälpte oss att lokalisera jycken. Den befann sig invid ett högt stängsel i nästan lika högt gräs (läs nässlor...). Matti gick längs staketet och lyckades få syn på den. Den kunde inte röra sig så fort i det höga gräset men hittade snart den nedtrampade stigen som Matti gjort. Där fick den lite fart och ville fly undan sina räddare. Matti jagade efter och jag mötte upp från andra hållet. När den fick syn på mig så tvärstannade den och Matti kastade sig i värsta krokodiljägarstil över den lilla hunden. Fast!

Vi hade med oss ett strypkoppel som vi fick över huvudet på den och Matti kunde släppa den lilla bitska, rädda filuren. Vi satte den i bilen och där blev den sittande helt apatisk och rörde sig inte ur fläcken.

Jag ringde polisen som inte hade någon rapport om saknad hund, bara en gammal anmälan från den 14 juni. Polisen verkade inte altför angelägen att lösa mysteriet med den lilla rymmaren men jag stod på mig och tyckte att det kanske kunde vara den ändå. Han skulle kolla saken och det visade sig vara rätt kön, färg och storlek! Han ringde upp ägarna och kopplade ihop våra samtal. Ägarna bodde bara några minuter bort så vi åkte dit och hela familjen mötte upp utanför bostaden.

Viss förvirring verkade råda och de verkade väl inte helt klara över att vi faktiskt hade hunden med oss! Det var tydligen många som sett hunden under de 11 dagar han varit på rymmen men de verkade ha gett upp hoppet om att få hem den lille rackaren igen.

Jag måste erkänna att jag blev lite besviken över slutet i den historien. Jag hade sett framför mig hur den lilla apatiska vovven skulle skina upp när han nu äntligen skulle återförenas med sin familj igen. Tyvärr visade det sig att hunden var en omplacering och hämtades just för 11 dagar sedan... När den nya familjen kom hem med honom och öppnade bildörren så smet han och resten vet ni ju nu. Alltså blev inte jycken ett dugg lyckligare över att träffa sin familj igen, eftersom han kände dem lika lite som han kände mig...

Ja, ja, nu har han åtminstone tak över huvudet, vatten i skålen, mat i magen och förhoppningsvis en familj som han på sikt kommer att älska och vara trygg i.

Ha det gott!

Fixa!

Sidan är som ni säkert redan märkt något uppdaterad. Ja det var på tiden...

Guldgruvans Fixa har stormat in i familjen! En liten BC-tös med mottot fullt ös medvetslös... Bokstavligen talat. Hon röjer i fullt ös och sedan slocknar hon och verkar vara inget mindre än just medvetslös.

Vi hämtade henne i söndags och vi träffade mamma Wita och tre av kullsyskonen. De var lika trevliga hela högen! Både Matti och jag imponerades av de fem vuxna hundarna i familjen som alla var trevliga, sociala och samlade. Inga tokiga BC där inte!

Den här lilla tösen liknar inget vi haft förut. Där kompostgaller tidigare stoppat många hundar i vårt hem rör sig lilla Fixa obehindrat. Om ett galler står i vägen där hon ska gå så river man väl bara ner det, eller? Om maten står på bänken så kan man väl hoppa upp på något annat först och sedan vidare upp till maten, eller? Man kan ju i alla fall försöka tycker Fixa...

Hon sover gott om natten och vaknar endast en gång. Då säger hon till att hon vill ut. Sedan sover vi till morgonen. Skönt!

Det skall i alla fall bli otroligt roligt att följa lilla damens uppväxt!

Nu har Elias vaknat och vill ha sin mamma. Han har gått och blivit sjuk. 39 graders feber. Ni vet väl hur det är när en kille är riktigt förkyld...

Ha det gott!

Ny blogg!

Japp, ny blogg... Har inte varit riktigt nöjd med den andra. Det jag gillar med denna är att det finns lite fler valmöjligheter men att den ändå är enkel. Jag hoppas att jag ska komma igång och skriva lite mer i den här...

Sidan ligger just nu nere. Den kommer tillbaka, jag lovar. Troligtvis kommer den att bli ytterligare enklare och mest bara vara en presentation av hundarna och oss. Den kommer inte att uppdateras speciellt mycket. Huvudvikten kommer att ligga på den här bloggen samt så vill jag komma igång och lägga ut några av alla de tusentals foton jag tar...

Annars är det full rulle här hemma, minst sagt... Elias är ett litet yrväder, snart 10 månader, och lika pigg och glad som alltid. Zanni har löpt och är som vanligt lite deprimerad och trött efter det. Hilda är som en valp och har nog aldrig varit så på G som hon är nu! Milla har också löpt och är inte helt sitt vanliga jag, vi hoppas att hon snart är tillbaka. Zanni och Milla har alltså lite semester just nu!

Hilda är som sagt nästan oförskämt fräsch just nu. Sedan vi tog bort livmodern på henne tidigare i år så är hon som en helt ny hund! Hon är otroligt tänd på agilityn och det är en fröjd att se henne på banan! I Tranås plockade hon ytterligare en pinne i hopp. Hon blev 2:a av 48 startande med nästan 5 sekunder tillgodo på referenstiden! På hemmatävlingen gjorde hon flera fina lopp med oturliga rivningar och en förarglig disk. I hopp var hon snubblande nära att ta den sista pinnen men rev tyvärr ett hopphinder. 2:a blev hon iallafall med loppets andra bästa tid! 7 sekunder under referenstid!

Ganska komiskt är det att den nya fräscha Hilda, som för övrigt väger ca 5 kg mindre än för några år sedan och som är i otroligt god form, inte längre platsar på utställning. Nåja, nu överdriver jag kanske lite.. Men, den gamla tjocka Hilda var en ganska klar CK-hund. Ibland kunde hon få nedslag på sina rörelser (eftersom hon var så tung). Dock fick hon ingen krititk för sin vikt utan bara beröm för sin "rastypiska knubbighet"... Nu när hon är, i min ögon, i rätt hull och mår så bra som hon gör så är hon för smal för utställningsvärlden! Hur vridet är inte det! Vi var i Karlskoga i helgen och hon åkte på en 2:a. Nu var det iofs inte bara pga hennes hull utan nu var det för att hon var helt urfälld. Det slog mig dock när jag stod och tittade i ringarna hur väldigt många hundar drar runt på alldeles för många kilo! Trist tycker jag och säkert hundarna med.

Nästa vecka händer det grejjor här! Välkommen åter!
/Malin