…med junibackens lilla Madicken. Vet inte varför, men det är en mening som rullar i mitt huvud så där som när man har fått en låt på hjärnan. Det är inte juni och jag känner ingen Madicken. Istället är det en av årets första riktiga höstdagar. Det har varit soligt och kyligt ute i dag. Det är den 17 september 2009 och det är Zanni som får mig att sitta här ensam i mörkret och blogga med tårarna rullande nedför kinderna.
Vi har idag varit hos veterinären och min magkänsla var tyvärr inte så fel som jag hade hoppats.
-Trängning vid urinering
-Urinprov visar rikligt med blod och celler
-Förtjockad urinblåsa
-Juvertumör på vä juverrad som växer invasivt
Så står det på pappret jag håller i mina händer. Jag läser om och om igen men det står hela tiden samma sak.
Det sista som lämnar människan sägs vara hoppet. Vad säger ni om detta då?
Vad ska man hoppas på?
Vi tror att Zanni drabbats av urinsten eller tumör i urinblåsan. Man måste gå vidare med röntgen eller ultraljud för att ta reda på vilket. Hon har även en juvertumör som våran veterinär var mer bekymrad över än blåsan.
Zanni är precis 9 och ett halvt år gammal. Hon börjar bli lite stel och hon gör som hon själv vill nuförtiden;) Hon är en tant av det värdigare slaget.
Om man ska fixa detta krävs operation av både juver och blåsa. Det är ingen liten procedur. Ska man utsätta Zanni för detta? Vårat gemensamma svar på detta är ett självklart nej!
Det vi gör nu är följande. Zanni har fått en injektion med smärtstillande och inflammationshämmande (tror jag att det var). Detta SKA nu hjälpa henne och hon SKA bli synbart bättre i ca två dagar. På lördag skall hon påbörja en veckas rimadylkur och om hon blir sämre under de första dagarna skall hon även få penicillin. När veckan har gått ska vi avsluta kuren och se om hon blir sämre. Blir hon sämre igen då så får hon gå på medicin igen.
OM nu inte rimadylen hjälper så ser det illa ut. OM nu inte den här injektionen hjälper så ser det mer än illa ut. Ja, hur som helst så ser det inte bra ut åt något håll men om vi kan hjälpa henne på medicinsk väg att leva ett värdigt drottningliv ett tag till så vill jag inget hellre. Men… att dra ut på ett lidande är något jag absolut inte vill göra. Under inga omständigheter.
Så, är det nu förbi med vår drottninghund?
Håll tummarna för Zanni så hårt ni kan…
