Farväl

Zanni har lämnat oss.

 

Var finns du nu älskade vän?
Ditt skratt dina ögon ditt ljus.
Var finns du nu?
Sorgen skymmer min blick,
men jag kan se dig överallt där jag går.

Farväl, älskade vän.
Farväl, kanske vi möts nån gång igen.

Var finns du nu?
Jag kan inte förstå,
att jag aldrig får se dig igen.

Men i mina minnen där finns du,
jag kan se dig så tydligt och klart.
Din kärlek fyller alla tomma rum,
när dagen är slut.

Farväl, älskade vän.
Farväl, kanske vi möts nån gång igen.

Farväl...
/Uno Svenningsson

Tiden är ute…

Zannis kropp har slutat att fungera. Den Zanni vi känner och älskar finns där inne någonstans och längtar ut. I morgon, torsdag, ska vi hjälpa henne på traven.

Det är dags att ta farväl…

Zanni bättre!

I dag känns Zanni mycket bättre. Tillfälliga krisen verkar vara över. Hon fick vila från långpromenad i dag och det verkade hon vara nöjd med.

Vi har ökat upp rimadyldosen till den ursprungliga och så har hon fått annan mat idag, vilket verkade gå hem!

Jag känner mig inte helt lugn ännu men tanten verkar repa sig igen. Nu lever vi på hoppet. Jag vet att hon inte kommer att bli frisk men jag är självisk och behöver ha henne kvar ett tag till.

Vi har varit på jobbet och vägt flickorna idag med. Zanni har faktiskt ökat lite i vikt! Inte mycket men hon har inte tappat mer i alla fall!! Milla hade tyvärr ökat 200 g, måsta hålla hårt i frökens vikt… Hilda hade gått ner ytterligare lite grann. Ingen fara men nu kan hon hålla sig på den här nivån. Tänk att hon väger ca 6-7 kg mindre nu än när hon var en utställningshund! Hilda som gick upp 2 kg bara genom att titta på en köttbulle och som högst motvilligt rörde sig mer än nödvändigt. Nu är det annat liv i luckan! Fixa är ju som hon är. Fin i hullet som vanligt.

Zanni sjuk

I dag har Zanni varit sjuk och jag har haft ont, ont i hjärtat hela dagen.

Hon har känts så pigg och kry de sista dagarna och så är hon bara ynklig i dag. Ville absolut inte äta någon frukost och inte heller de goda rimadylgodisarna som hon tigger om innan varje måltid. Jag fick tvinga i henne tabletten och truga med en falukorv efter…

I kväll känns det lite bättre i alla fall. Hon tog sin rimadyl och åt en del mat. Kanske är dosen lite för låg och hon behöver lite mer.

Vi får se vad som händer över helgen.

I dag insåg jag innebörden i veterinär Carolas ord.
- Det kan ta en månad, det kan ta ett halvår.

I går var det en månad sedan jag hörde just de orden.

När det kommer till sådana här saker är jag nog världens sämsta matte. Det är just nu som jag önskar att jag inte hade några hundar alls. Jag vill inte vara här nu. Vill inte, vill inte. Jag klarar inte av detta.

Det räcker att sluta ögonen och bara tänka på Maya, Pajaz och Ebba.
Känslan av att inte kunna andas. Att inte få luft. Att känna paniken.

Låt mig se en gnutta hopp i morgon. Drottninghunden kan inte vara redo än…