Tidaholm och Tomten

Helgens tävlingar på Tomtens Brukshundklubb gick riktigt bra och riktigt dåligt;)
Kort sagt kan man säga att för Millas del gick hoppklass 3 strålande bra och agilityklass 2 uruselt.
Lördagens agilityklass gick bra ända tills efter balansen, jag var så fokuserad på att den lilla blonda skulle ta kontaktfältet så jag glömde bort att svänga henne. I brist på annat hittade hon såklart en tunnel som vi inte riktigt skulle ta just då…

Alltså disk.

Agilityklass 2

Lördagens hoppklass gick strålande bra! Under banvandringen kände jag att jag var ute på väldigt hal is… Det här var en riktigt svår bana. Både början och slutet på den här banan skulle sätta oss på prov kände jag. Som vanligt när det blir svårt hade jag beslutsångest över hur jag skulle handla de svåra passagerna. Vi redde i alla fall ut det hela och kom helskinnade i mål! Noll fel och ca 2 sekunders tidsfel! Jag tror det räckte till en 12:e plats. Tittade bara som hastigast på resultatlistan. Jag trodde att det nya systemet skulle ge oss resultaten online snabbt som ögat men tji fick jag… Resultaten finns fortfarande inte på SBK Tävling.
Söndagens agilityklass stryker vi ett sträck över… Allt som kan gå fel gick fel. I starten blir Milla helt låst på Matti och Elias som står vid sidan av. Jag fick ropa på henne för att hon ens skulle titta på mig… Nåja, i väg kom vi. När vi kommer till en böjd tunnel slinker Milla in i fel tunnelingång och jag är så nära att sparka till henne i farten! Undviker det och springer vidare. Blondinen fuskar på balansbommens kontaktfält, sedan viftar jag lite åt flugorna (!) och tror att Milla ska hoppa hinder men det gör hon ju såklart inte. Ska köra upp henne på gungan men har ingen aning om vad hindret heter och säger saker som får domaren att skratta högt. Med oss eller åt oss? Det sistnämnda tror jag… Sedan händer det som inte får hända! Millas favvohider stora stygga oxern dyker upp och Milla tror att hon kan reda ut det genom att hoppa riktigt tidigt. Hon hade lite otur när hon tänkte där och gjorde världens kullerbytta efter hindret. Tittar man på det i slowmotion så ser det ut som om att hon bryter nacken, minst! Om ni tycker att jag ser väldig oberörd ut när min hund nästan bryter nacken (minst!) så är det bara ett spel för galleriet. Min lilla pälsboll är väldigt känslig av sig och har man otur så tar det ett år eller så innan hon tänker göra om det där hindret igen…  Visar man då att det nog var lite farligt så är det kört… Hur eller hur så tar vi om och Milla hoppar faktiskt oxern! Hurra för den lilla blonda! Ja om det är någon som har lyckats missa det så blev vi diskade i det här loppet….

Agilityklas 2

Söndagens hoppklass 3 var inte så svår. Däremot var det en springbana och jag insåg snabbt att här skulle våra tider inte räcka till. Den här gången var det jag som hade lite otur när jag tänkte och valde under banvandringen att göra ett bakombyte. Åh, jag ska ju inte hålla på med sådant! Jag hinner mycket mer än jag tror. Trots bakombytet så kom vi nollade i mål! Dessutom klarade vi tiden för första gången i klass 3. Vi kom på 19:e plats…

Fixas lopp lyckades vi inte filma under lördagen. Mitt minne är inte det bästa och jag kan för mitt liv inte komma ihåg hur det gick i hopploppet? Disk tror jag?
Agilityloppet däremot gick alldeles strålande! Tyvärr rundar Fixa sista tunneln innan målrakan och springer alltså ett helt varv extra runt tunneln innan de kommer på rätt spår igen. Ändå ligger de bara ca 3 sekunder efter vinnaren! Undrar vad det hade kunnat räcka till om Fixa bara hade tagit tunneln på första försöket…
Söndagens hoppklass gick hyfsat bra ända till slutet, en rivning hade med sig, då Fixa kommer lite fel ur säcken och Matti inte hinner riktigt dit han hade tänkt sig. Det blir disk på näst sista hindret.

Söndagens agilitylopp. Två vägringar, snygg gunga, missade kontaktfält och sedan disk.
Japp det var en liten sammanfattning av det loppet.

På lördagen hann vi med en lite tripp till Monika och Leif på Zandrina´s kennel. Nostalgi! Det är över 3 år sedan vi hälsade på i Skövde. Det var ren lycka att svänga in på uppfarten och se hela gänget hälsa oss välkomna! Och där, mitt i flocken var han, Kalle med stort K! Ojojoj, tur han hade snopp annars hade jag nog tjuvat med honom hem… Det är något alldeles speciellt med Berner, det går inte att komma ifrån…