Millas hälsa

Milla har sedan 1 maj varit i vila. Vi tävlade i Tranås på lördagen och på kvällen när jag gick en liten runda med bara Tazz och Milla så påpekade någon jag stannade och pratade med att Milla måste vara en riktigt gammal Sheltie! Jag vände mig om och tittade på henne och kunde bara hålla med, hon såg ut och rörde sig som om hon vore minst 100 år gammal.

Vi gick sakta hemåt och stackars liten såg ut som om varje steg skar i kroppen på henne.

Sedan dess har hon varit i vila. Jag har provat att sätta igång henne lite lätt med promenader. Hon reagerar med att bli överlycklig när hon inser att hon ska få följa med ut och studsar i väg på lätta steg de första minuterna för att sedan växla till att gå med huvudet i marken och sakta följa mig bakom ryggen. Hon ser ut som sju svåra år då…

Hemma märker man inte så mycket av det, hon är som vanligt. Milla har aldrig varit någon “fartig” sheltie utan har alltid varit väldigt lugn och stillsam. Aptiten är det inget fel på heller, hon kastar i sig maten som vanligt…

I måndags var vi hos veterinären för att påbörja en utredning av vår lilla blondin. Vi tog en hel del prover

för att kunna utesluta vissa sjukdomar. Njur- och levervärden var helt ok. Man kunde inte påvisa några egentliga infektioner, virus eller bakterier. Det enda som låg något högt (1.85 alltså strax över maxvärdet ca 1.50) var mängden eosinofiler, alltså en viss typ av vita blodkroppar. Just den typen vita blodkroppar kan tyda på parasitangrepp men Milla avmaskades ordentligt senast i april och vi har inte sett någon mask.

Vid en  liten eftersökning på interner hittar jag att antalet av dessa celler (eosinofilvärdet) ökar även av vissa sjukdomar, inklusive allergier, astma, Addisons sjukdom, sarkoidos, parasitangrepp, läkemedelsbiverkningar, och bindvävssjukdomar (som reumatoid artrit och sklerodermi). Reumatoid artrid är alltså ledgångsreumatism, undrar om det kan drabba hundar med?

Veterinären kände igenom Milla ordentligt och kunde inte hitta några yttre skavanker. Hon är fint musklad och reagerar inte när man böjer på några leder. Hullet är ok (för att vara Milla…). Däremot hittade hon något missljud på hjärtat. Det var inte ett typiskt blåsljud utan snarare mer som ett skrapljud på vänster sida. För att gå vidare med det behöver man ultraljuda. Det får alltså bli en liten tripp till Läckeby i alla fall…

Vidare väntar vi svar på proverna för fästingburna sjukdomar.

Reumatism och hjärtfel? Vi hoppas på det bästa men förväntar oss det värsta. Det har liksom varit mycket stolpe ut det senaste…